Företagshistoria

Microbus Electronic Service AB grundades den 2 november 1983. Att starta ett aktiebolag på 1980-talet var en betydligt mer komplicerad process jämfört med idag, då Bolagsverket arbetar online.

På 1980-talet var det vanligt att man anlitade en advokatbyrå som var specialiserad på att starta företag. När Microbus “föddes” var en av våra första uppgifter att namnge bolaget. Det färdigpaketerade bolaget bar inledningsvis namnet “Grundstenen 16.169”, skapat av Svenska Standardbolag AB den 11 oktober 1983.

Efter förvärv och aktivering av företaget fick det sitt slutliga namn den 2 november 1983: Microbus Electronic Service AB.

Tanken bakom Microbus var att utveckla, sälja och serva industriella elektronikprodukter. Bolaget skulle verka i hela södra Sverige med tre kontor belägna i Malmö, Ljungby och Jönköping.

Microbus grundades av fem personer: Ingemar Nybin, Mats Lindholm, Robert Olausson, Tommy Fristedt och Bertil Nilsson. Alla utom Bertil Nilsson var anställda i bolaget från starten.

Att starta ett företag samtidigt på tre orter var inte en lätt uppgift. De första sex månaderna bestod till stor del av förberedelser och förhandlingar. I mars 1984 resulterade detta i att Per Mauritzon gick in som passiv aktieägare medan Bertil lämnade bolaget. Under en period innan Bertil överlät sina aktier fanns det sex aktieägare. Alla formaliteter löstes relativt snabbt och den 4 juni 1984 var all väsentlig dokumentation med myndigheter, banker och andra institutioner klar. På de tryckta aktiebreven stod dock felaktigt Bertils namn i stället för Pers.

Microbus ägdes nu till lika delar av Ingemar, Mats, Robert, Tommy och Per. Eftersom bolaget ännu inte hade påbörjat sin aktiva verksamhet sommaren 1984 räknas även Per Mauritzon som en av grundarna. Bolagets aktier fördelades lika mellan grundarna.

Inledningsvis arbetade Microbus med tredjeparts servicekontrakt för att bygga upp eget kapital. Försäljningen överträffade förväntningarna - affärerna gick bra.

Överskottskapitalet investerades i utveckling av egna produkter. Bland produkterna fanns elektroniska vågar, skrivare och kassaregister för detaljhandeln.

Bland Microbus:s partners och kunder fanns i mitten av 1980-talet bland andra Svea Band, Atronic, KF Solidar, Kontorsdata Service, Bowlingservice AB, Mekaniaverken, Beijer Industri och Elektrix. Redan några år efter starten hade Microbus utvecklat flera egna produkter. Försäljningen av egenutvecklade produkter ökade från 0% 1983 till 30% av de totala intäkterna 1986.

År 1986 fick en av Microbus:s samarbetspartners, Elektrix, ekonomiska problem. Trots att företaget hade flera stora order saknade det likviditet. Ett kapitaltillskott krävdes för att genomföra nödvändiga inköp och fullfölja leveranserna.

I slutet av 1985 förvärvade Microbus Elektrix. Vid förvärvstillfället arbetade Microbus:s blivande VD, Jan Niskala, som inhyrd tekniker på Elektrix.

Efter förvärvet accepterade Jan en tjänst på Microbus som produktionschef och programmerare/utvecklare. Elektrix grundare Leif Rix började också på Microbus som utvecklingschef. Leif var en skicklig entreprenör, innovatör och designer.

Leif, som var van att arbeta självständigt, tyckte att det var svårt att arbeta i team och beslutade sig för att sluta efter sex månader. Det tekniska kunnande som krävdes för tillverkning och vidareutveckling av de förvärvade produkterna stannade kvar inom Microbus till och med Jan. Tommy tog över ansvaret för en del av Leifs projekt, medan Jan fortsatte utvecklingen av 165 mm-displayerna och tillhörande styrkort.

Genom Elektrix-förvärvet fick Microbus produktlinjer som i grunden var starka men som hade hanterats dåligt vad gäller kunder och teknik. Microbus investerade utvecklings- och försäljningsresurser främst i bowlingresultattavlor, som identifierades ha stor potential. Bristerna rättades snabbt till och försäljningen tog fart. Två år senare stod bowlingtavlorna för en tredjedel av Malmö-kontorets omsättning. Samma år blev Jan aktieägare i Microbus.

Bolagets 1.200 aktier ägdes nu till lika delar av sex aktieägare: Ingemar, Mats, Per, Robert, Tommy och Jan.

En av Microbus:s tidiga egenutvecklade produkter var MIDS-mätaren, designad av Tommy och anpassad till Leifs LED-display. MIDS står för Microbus Industrial Display System. Det var ett mätinstrument med stora tecken som kunde anslutas direkt till ett brett spektrum av industriella standardgivare.

En annan produkt som utvecklades under denna period var Dialmatic, som ursprungligen designades av Leif Rix. Den kunde utföra vidarekoppling mellan telefonnummer - en funktion som Televerket vid den här tiden inte kunde erbjuda.

Tommy skötte Jönköpingskontoret självständigt. Så småningom tyckte han att det var krävande att arbeta ensam medan huvudkontoret låg kvar i Malmö. Han fick ett erbjudande om att arbeta som utvecklare hos en Microbus-kund i USA och tackade ja.

Efter Tommys avgång stängdes Jönköpingskontoret. Hans aktier fördelades lika mellan de kvarvarande ägarna. Microbus ägdes nu till lika delar av Ingemar, Mats, Robert, Per och Jan.

Microbus:s första mobiltelefon var en Mitsubishi Pocket Model P-08S/6U05, tillverkad i Japan 1987. Den vägde 540 gram, hade en timmes samtalstid och åtta timmars standbytid och fungerade på NMT-nätet. Antennen måste fällas ut manuellt för att ringa eller ta emot samtal.

Under 1987 köpte Microbus fyra enheter för 86.000 kronor plus moms.

Under hösten 1989 beslutade Mats att lämna Microbus för att söka andra möjligheter. Att bestämma hur hans aktier skulle värderas och fördelas visade sig vara en svår fråga att lösa. Mats kvarstod som aktieägare under flera år tills förhandlingarna med Ljungbykontoret och Björns inträde var klara. När Mats slutade blev Jan inkallad till militärtjänstgöring, vilket gjorde situationen extra utmanande för Ingemar, som under flera månader arbetade ensam på Microbus:s Malmökontor.

Jan återvände till Microbus med förnyad energi och nya idéer. Tillsammans med Ingemar bestämde han sig för att anställa Björn, som Jan hade träffat under sin militärtjänstgöring. Efter diverse diskussioner och förhandlingar med Ljungbykontoret bestämdes det slutligen ett år senare att Björn skulle ta över Mats aktieinnehav.

När företaget grundades 1983 var det en stor fördel att vara geografiskt utspridd. Det gjorde det möjligt för Microbus att säkra serviceavtal med tredje part som täckte hela södra Sverige.

År 1990 hade dock situationen förändrats. Malmökontoret genererade 90% av sina intäkter från egna produkter eller lokala serviceuppdrag. Ljungbykontoret arbetade uteslutande med lokala företag.

Båda kontoren sökte en lösning där Microbus skulle delas upp i två juridiskt skilda bolag. Efter ett år av diskussioner och förhandlingar nåddes en överenskommelse vid ett möte i Stidsvig den 16 december 1992.

Ljungbykontoret skulle etablera ett nytt aktiebolag med namnet Microbus Ljungby AB. Microbus Electronic Service AB gav Microbus Ljungby rätt att använda namnet Microbus och samma logotyp. En ekonomisk uppgörelse mellan bolagen och aktieägarna slutfördes.

Efter transaktionen ägdes Microbus Electronic Service AB av tre personer: Ingemar, Jan och Björn, med 400 aktier vardera. Microbus Ljungby AB ägdes till lika delar av Robert och Per. Ingemar var nu den sista kvarvarande aktieägaren bland de ursprungliga sex grundarna. Ungefär samtidigt flyttade Microbus från sina kontorslokaler till en mer ändamålsenlig industrilokal nära Ystadvägen i Malmö.

Efter många års samarbete började både Björn och Ingemar fundera på nya möjligheter, på egen hand och utan att känna till varandras tankar. Ingemar bestämde sig först. Eftersom han visste att hans styrka låg i försäljning föreslog han att han skulle sälja hela sitt aktieinnehav och samtidigt fortsätta att arbeta som anställd säljare för Microbus. Olika lösningar övervägdes.

När Ingemar fick ett erbjudande från ett annat bolag blev den naturliga lösningen att han skulle fortsätta sälja Microbus-produkter genom det nya bolaget. Ingemar sålde hela sitt aktieinnehav och fortsatte under en övergångsperiod på ett år att sälja Microbus-produkter på provisionsbasis.

Efter att Ingemar lämnade styrelsen bytte bolaget strategi och fokuserade på tillväxt. Med Björn och Jan i styrelsen ökade tempot markant. En ny expansionsplan genomfördes med bland annat nya lokaler, nytt telefonnummer, nyanställningar samt utveckling av en helt ny katalog och hemsida.

På kort tid sålde Microbus flera större system till bland annat Scania, vilket ledde till en ökad efterfrågan på ingenjörer. Microbus både rekryterade nya medarbetare och hyrde in tillfällig personal via bemanningsföretag. Två år efter Ingemars avgång hade omsättningen tredubblats. Bolaget, som tidigare bara haft en anställd tekniker (utöver ägarna), började utöka personalstyrkan.

Våren 2018, på sin 50-årsdag, bestämde sig Björn Jönsson för att lämna bolaget och sälja sina aktier - ett svårt men nödvändigt beslut. Han hade under de senaste åren successivt minskat sin roll i ledningen och ställts inför personliga utmaningar. Under perioder av frånvaro under 2017 har hans ansvarsområden som CFO och inköpschef hanterats av vikarierande personal.